Separationsångest

Det "lider" jag av, sen Linus kom till världen i april så har vi varit ifrån honom en ända natt, utöver det så har vi lämnat honom ifrån oss någon timme för att åka och handla eller som denna vecka då jag skulle på rådgivningsbesök själv och ja ultraljud förstås får man inte ha barn med sig men ja såna saker :) Men nu känner jag att jag har börjat få ännu svårare att lämna ifrån mig honom om än jag vet det bara då kan gälla en timme eller två, inte för att jag inte litar på den som tar hand om honom för oj jag vet så väl att han är i de bästa händer han kan vara och han får det roligt under tiden, utan nu tror jag det är mera att jag känner jag vill spendera all min tid med honom så länge det bara är vi :)

Sen kommer han ju bli tvungen att dela mig med ett syskon så nu medans det bara är vi så vill jag ge honom allt känns det som :)

Så i dagsläget så skulle jag aldrig klara av att vara ifrån honom en natt, kan ju hända att jag känner det skulle behövas sen då sömnen blir lidande mot slutet av graviditeten men äh då kan jag lika bra spendera en natt på soffan i min ensamhet medans L får sova med pappa :)

Sen hur det kommer kännas dagen då jag ligger där på sjukhuset vill jag inte ens tänka mig, hoppas bara att den lilla vill stanna längre i magen denna gång och att sjukhustiden blir kortare :) Snart kommer vi ha hemma A också en lite längre tid så det tycker jag på ett vis är positivt att det är nu fast han inte då kan hjälpa till med Linus helt då han inte kommer få bära men han får ändå vara med oss hela dagarna också så det tror jag bara är bra inför den dagen då jag är på bb, för då är det ju de två utan mig här hemma :)  

Men ja vart jag ville komma med detta vet jag inte, är bara en mamma som älskar sitt barn över allt annat och skulle offra allt! :)